Hela förra veckan borde gås igenom med ngt inhyrt svinigt dyrt företag på ngn annans bekostnad som tar för mycket betalt, och göras om.

• Brutal förkylning är inte bra - gör om till frisk
• Att glömma medicinen ca 7dagar av 7 är också typiskt dåligt enligt vår statistik - stryk och tvinga i dubbel dos. "kan i värsta fall leda till död"? tredubbel dos it is! 

(det här går läskigt bra)

• Försöka lära sig snowboard trots norrlands största inflyttade fegis + ensam pga långsam i för varma kläder a la suomen sauna? - Naken. check
• Familjen köpte kladdkakor (ja, helt rätt, PLURAL). Åt allt jag såg + det de gömde (mig lurar de inte) -  Kanindieten. Allt som smakar jord är bra. Tugga 'rå!
• Umgicks med släkten dygnet runt. All räddning omöjlig.

Slår vi ihop det här + orsaken till mediciner osvosv så har vi en smärre katastrof. Vill inte riktigt gå utanför dörren men som den starka kvinna (eller whatthefuckever) jag är så ska jag till och med ta mig till gymmet (ABZEN!). Gråtandes förvisso, men det räknas inte. Sen ska jag fira mig själv och mitt nyfunna förtroende med glass, sex and the city och "Begging" m Anton Ewald @repeat. Han är ohyggligt söt. Läskigt. Kom hit. Nu. uhu

Åkte dessutom förbi Shell där jag och Anna spenderade 2h i det där "varma" skåpet där man förvarar vatten till bilars vindrutor i -18 grader för 2månader sen. BRUNFLO hette ju stället! Man ska inte skämta om posttraumatisk stress, därför ser jag ut som dvärgen Butter när jag skriver detta. 

Sömn

En dag som var bra tills att den skulle ta slut. Vill kräkas. Utöver de traditionella hjärtkramperna som brukar infinna sig runt den här tiden på kvällen har nu skada på lånad hästtransport tillkommit på x antal tusenlappar efter att min häst kröp under bommen och fick panik i söndags. Orkar inte mer. Grishäst. Att sälja hästen dyker upp som ett alternativ i huvudet samtidigt som separationsångesten och identitetsfrågorna; vem blir jag utan häst? Året utan Kyljan var det plattaste året i mitt liv. Efter att ha varit hästtjej sen jag visste att saken jag stirrade på var ett djur och inte en dinosaurie så är det svårt att bli något annat. Ångest + arvedel.

Skuldkänslorna över att jag borde virat grimskaftet ett varv till kring bommen så att han verkligen inte kunnat röra sig är brutala och snart kommer jag gå ner med mer än hälften i arbetstid för att plugga. Vad hände nu? Är det inte nu jag bara ska casha in pengar och uppdatera min instagram med nya "look of the day" bilder varje dag? Istället sitter jag på studiekostnader, hästkostnader och nu transportskador. lägg av.

Att lyckas somna blir ett stort uppdrag. Kanske omöjligt. Fan. 

Rotar bland gamla saker en stund.

Helt slut i kropp och sinne på både gott och ont.

Har tillslut kommit igång med gymmandet i det eviga sökandet efter abs. Tjejer med riktiga magrutor; kan det bli snyggare?! (nej är svaret) Det är inte bara för att man blir mer fit som jag tänker promota gymmet till alla vänner, ovänner, tjejer, killar, tanspersoner, queer-personer, lampor, bilar, godis och grus som jag träffar, nej, det är för att självkänslan på något magiskt sett stiger i takt med stegen framåt på löpbandet. Helt otroligt! Men då självproducerade endorfiner är den enda drog jag någonsin kommer ta så är det inte så pjåkigt! Mera! 

Ett tips till alla som vill försöka börja träna/äta bättre; ställ in löpbandet på en cheeseburgares kcal (ca255) så kommer det gå snabbare än snabbt att bli av med det suget.

Det var min "sköna" trötthet, min osköna hör ihop med att jag hade stängning på jobbet idag till kl 22 och att jag har öppning imorgon kl 8.45 Mysigt. Not. HJÄLP

I ren desperation efter en lösning hävde jag i mig en stor mjukglass med grejs på. kul. då var dagens träning ogjord. SMART. *le ger upp*

Jobbar hela helgen också med stängning två av tre (fredag-söndag) dagar. fräscht. 

Önskar mig mer sömn, mer fritid och mer pengar. Kanske jag skulle fötts som en vit (okok jag är kritvit redan), medelålders, lönnfet man med tillhörande kontorsstol och flashig slips så hade jag haft en chans. Blev kort, vit nyfödd kvinna utan kläder, tänder eller slips. Så kan det gå. Satsar på nästa liv istället. 

ÅH HERREGUD! VARFÖR ÅT JAG DEN DÄR JÄVLA GLASSEN?!

Och så blev man 20. Ångestens byte från 1 till 2 och 9ans intetsägande övergång till 0. Sammanfattat; en ålder att frukta, en ålder att bli gammal i, en ålder att glömma. Tonåren är över och som det vandrande OCD-syndrom jag är ska jag göra en lista på vad jag trodde att jag skulle lyckats med men totalt fuckat upp med. Vi börjar!

• Överlevde till 20 - check. Men nu vill jag inte mer. helvete, ålder. ÅNGEST
• Perfekta betyg - .. skit också.. nästa
• Häst - check
• Deltidsjobb - check
• Flyttat hemifrån - kan man slippa laga mat själv så gör man det!
• Pluggar till tandläkare - donkenjobb. Close enough
• Partner - Jag lyssnar ihärdigt på Newkids "Jag gråter bara i regnet". Det måste räknas. Check.
• En hund som heter Helmut - En dag om 10 år, Helmut, en dag om 10 år.
• Kunna prata hyfsad finska - men stäm mig då! NEJ

Det här var ingen bra idé.

Som tur var har jag fantastiska vänner som firade in mitt personliga ragnarök med sån positivitet att jag nästan blev lurad att 20 var en bra siffra! Åh otroliga lördag. Kom tillbaka så jag kan rätta till lite grejer innan jag får minnas dig som perfekt.

Allvarligt. Ni som var med; tack. Verkligen, från djupet av den lilla människa jag är. Om inte för er hade jag nog gått in i en livslång tonårsnatt utan den morgon jag får vakna till varje dag. Jag har alltid varit avundsjuk på de som är sig själva och står upp för det och tack vare er kanske jag är påväg dit jag också! Med lite tur kommer jag fram lagomt till kaffet. 

Kramar

Var egentligen taggad till max för att skriva något genusrelaterat eller om heteronormen, men pga oväntad livsgröt med smak av uppblött kartong så sparar jag det till en annan dag. Fasen, om ändå stoppknappen på bussen kunnat pausa annat också. Varför får man inte lära sig om hur man hackar en bussknapp till att stoppa hjärnsprängande huvudvärk, extrema kramimpulser (allvarligt, skulle kunnat krama tanten som satt på sätet bakom) eller varför inte bara allt tills det reder ut sig av sig självt på fysik A eller liknande? Du vet, sånt som man faktiskt skulle behöva. 

Det kliar i armarna, sticker i piercingen som jag tröck i trots ihopväxt hål och dunkar bakom ögonen som ändå inte ser det jag vill se just nu. Åh herregud, låt imorgonkväll komma fort så jag kan fundera på annat några timmar! Bio, för fan! Nu! 

Inspirationen på minus 25. Kanske om jag släcker skrivbordslampan så att jag bara kan se det min dator lyser upp, att världen blir mindre och problemen färre? Kanske fungerar det bättre än att krama okända personer.

Provar.

Ibland när ens inre Nidhögg tuggar lite väl mycket på själen har man rätt att ta ut sovmorgon - och äta orimliga mängder fula kakor. De fula kakorna har jag bockat av sedan länge; bakade och klara såg hallongrottorna mer ut som menskoppar. Självklart tänkte jag genast på stackars allmänheten som inte ska behöva se menskoppskakor och åt därför upp hälften på fläcken. Varför jag bestämde mig för att baka är ett mysterium men (win some, lose some) jag förtjänar kakor. Om det inte hade varit för den lilla mängden självinsikt och förståelse för andra människors lidande så hade jag nog kopierat en låttext på engelska om livet, döden, kärlek, hat och lagt upp på min facebook så att alla kan se att mitt inre superträd behöver vatten (och kakor, MER KAKOR för guds skull) precis som alla andra ständigt bekräftelsesökande halvfjortisars.

Och om ni trodde att Men In Black var jävligt sneaky så är det ingenting jämfört med Landstinget i Västernorrland där jag hjälpte en sköterska, sedan 27år tillbaka, upptäcka att det finns ett patientkontor som kan (chocken) svara på frågor.

"Är det förresten din pappa som är skådespelare?"

Nope, det är en annan Virta.

"Jaha.. Nämen guuuu han är så bra! Vet du vart hammarstrand ligger? Åh! I alla fall så såg jag honom där en sommar. När han får leva ut sina aggressioner.. Oj oj oj! *sucken deluxe* Du måste bara se honom....!"

Det kan ha varit LVNs minnesraderare, eller sinnesförvirrare. Osäker. Kommer i varje fall inte ihåg resten så det måste ha fungerat.

Jag gjorde aioli idag. Jag vet inte ens vad det är eller vad det är till för.

Det luktar gott om inte annat!

Första dagen på konfirmationen i 8:an skulle man ta något från en liten hög med saker, säga vad man hette och berätta varför man valde just den prylen att bli associerad (jag stavade det rätt på första försöket! fak the sytsem!) med. Jag valde ett nagellack för att det hade en fin färg, blänkte, skimrade mm. och hade egentligen ingen bättre förklaring än just den skathistorian. Som den loser i förnekelse jag visste att jag var, fast ändå inte, sa jag istället något om att jag hade massor med nagellack. Precis. Jag myttade. Inför en präst som senare slog mig på rumpan för att den stack ut när jag höll in den. 4,5år senare kom Gud ikapp mig och här sitter jag nu med minst 22 nagellack i massor med olika färger, för att de är fina att kolla på. SÅ KAN DET GÅ NÄR MAN LJUGER.

I år har jag inga nyårslöften. Jag tycker för första gången i mitt liv att allt är bra som det är och att om saker plötsligt vill hända så kommer de göra det oavsett om jag vill det eller inte. Det enda som jag kan säga att jag vill bli bättre på är att jag ska låta mig vara mer nöjd med mig, tycka att jag är bra även när allt inte funkar. Jag vill göra saker jag mår bra av och skjuta bort de dåliga, jag är fan snart 20 och anar rynkor i pannan som sig bör vid denna högaktade ålder, vad jag vill säga är; jag har för i hela friden inte tid med att vara missnöjd över allt som inte är perfekt, snart är ju livet över! Nyår i år var det bästa avslutet/början på ett år jag varit med om så nu går de miljököttande motorerna i min hjärna för fullt! Att vara en klen tonåring med självkänsla på minus Bill Gates alla miljarder hade väl sin charm; man fick sitta vart på gatan man ville med hur illasittande kläder som helst! AMAZING. Men nu orkar jag inte med det där mer. Nu har jag ju rött hår och är därmed själlös, ser det ut som om jag klarar mer drama än såhär?! 

Har bokat biljetter till vemdalen utan att ha råd med att åka skidor! Pga livrädd för backar (och allt annat) så kan man säga att pengaturen är på min sida! Ni ser, det blir bara bättre och bättre!

Länge leve tonårens död

Det var nyss jul. Fortfarande svävar vi på stämningsmolnen, allt är fint, du är fin, jag är helt bedårande trots de där extra 23kg som nu ligger som en jättekudde mitt på magen, rör sig ner mot låren, smeker byxlinningen sådär mysigt som bara 4 grisar, 2 kor och 174 potatisar kan. Vi är snälla också. Tomten om du håller utkik sporadiskt pga miljoners miljoner barn så kan du kolla på mig just nu. Tror att den där växeln som lades i bössan gjorde skillnad, känns bra i min ultravadderade mage att tänka så. Titta nu då, tomten!

Halvvägs runt jorden var livet inte värt mödan för en tonårig flicka som valde vägen runt den soptipp av vidrigheter som fortfarande står, går, sitter och sover längs gator och torg, i hus och utanför dem. Hennes val efter gruppvåldtäkten som upprörde tiotusenfaldt fler än de som deltog i skiten; dra tillbaka din anmälan eller gift dig med en av männen, sa Mr Polis-potatisgris. "Chocken som uppstod" när hon valde något som inte fanns med på den hårt styrda listan. Sista gången ett skrik om värde.

Afghanistan, lagen som gör det ok att våldta OM du gifter dig med kvinnan efteråt. Väcka åtal? Var ni 4x antalet män som var där? Inte? Ni har inga bevis. Billigt och bra. Vill du ta bilen någonstans? Bara att börja gå, bil får du inte köra. Flyg? Fråga din man först. Är du fortfarande med, Tomten?

Jag vill inte säga att allt är dåligt, men att vi har saker kvar som måste uträttas. Saker som borde varit självklara utan att hela världen, tomten eller någon annan ska behöva hålla koll, peka eller visa. Vi har några dagar kvar innan nästa år börjar, nyårslöften som för det mesta reduceras från dröm på flygplansnivå till ett måste i magmahöjd, hopp om att man ska bli bättre, en Andrea 20.0 som inte ska floppa totalt. Jag är nöjd om jag lär mig att flyta på rygg, sådär coolt ni vet, i pool eller hav under nästa år. Allvarligt. Jag och vatten är inte bästa vänner dirr. Men vissa saker skulle varit självklara nyårslöften för världen för massvis med år sedan: att en våldtäkt är lika fel oavsett tvångsäktenskap efteråt eller inte, att man inte alltid ska behöva ha någon som ser att en gör exakt det de ska utan utsvävningar är bara några få exempel av miljoner.

Vi föds utan tomten bredvid oss, men lyckas alltid bli förfölja av honom senare när vi lärt oss mer om världen, eller kanske är det när vi tappat bort världen som vi behöver en tomte för att hålla oss på rätt väg. När vi inte längre behöver fråga om det finns snälla barn, då vet vi att vi uppnått något stort.