shit, jag tror jag ska drunkna...

skolans kalla vatten fyller mina lungor, sakta, långsamt.nästan så att man hör hur den bara njuter av det.

det evigt krävande odjuret som hela tiden pressar ut det sista hopp om en trygg framtid.

Vi pushas hela tiden att göra bättre ifrån oss, att jobba hårdare och med ingen lön förrän år senare, om du lyckats motstå frestelsen att inte bli apatisk dvs.

jag vet inte hur många kilo min väska vägde idag, jag tror heller inte att jag vill veta..allt jag vet är att min huvudvärk kommer oftare och oftare ju närmare avslutningen kommer och att jag kommer få ganska många sömnlösa nätter av ångest över att inte hinna klart.

jag vet "plugghäst" står stämplat i pannan på mig, men jag kan inte hjälpa det.

jag har hela mitt liv haft prestations ångest, och stora, ibland nästan ouppnåerliga krav på mig att aldrig misslyckas.

detta har drivit mig till att alldeles nyligen nästan börja gråta på ett prov som inte gick dit jag ville.

så om det är något jag önskar mig, så är det att monstret vi kallar skola, snart dör i några månader så att jag får ta av mig mina egenpåsatta handbojor och vila, för just nu så är det bara vännerna som gör så att jag orkar kliva upp på morgonen ( och ja, jag är medveten om att det låter "movie talk")

tack för mig!

//andrea