har ni någonsin haft den där känslan då allting, hela allt, omgivningen, samhället, jorden, bara snurrar neråt i en virvel eller spiral? och allt du kan göra är att följa med den, du bara faller.

just den känslan, dvs då allt virvlar och löses upp, marken som jag trodde var fast, försvann, den känslan fick jag idag.

jag är så jäkla rädd, rädd för vad som kan hända eller för vad som har hänt.

rädd för att jag inte kan påverka på det sättet jag skulle vilja, eller på det sättet jag kanske skulle kunna.

rädd för att jag kan förlora något så otroligt värdefullt, men också för att jag kommer att hålla i det så hårt att det vill dra sig ifrån mig.

varför kan det inte finnas en Livsbok, där all mening och betydelse finns? där alla svar på dina frågor står vackert skrivet och där du kan lyckas förstå.

men nu finns det ingen sådan, och allt jag kan göra är att se på när allt det här bara...händer.

jag vet inte om jag kan skriva så mycket mer än det här, för just nu vet jag inte exakt vad det är jag känner.

jag hoppas bara att det på något sätt ordnar sig, för det kan tyvärr aldrig försvinna helt.

spår i sanden kan svepas bort, men det är dock någon som en gång gjort dem.

//andrea