sportlov är namnet på den trevliga upplevelse som stundar. nice

så överdrivet trött just nu, så det kan väl behövas.

tittade en stund på let's dance av alla program på jorden. programmet suger och är allmänt pinsamt. jag brukar inte skämmas men nu gör jag det. Tony nämner Magnus Samuelssons rumpa 27733990184370702.87422317234 gånger och dom tar in kicken i programmet för att han ska bedömma hur "rockig" deras tango var. är det bara jag som tycker att det är utfyllnad och ridå för idétorka hos dom som kommer på idéer till programmet? vakna smartskallar! this isn't working!

alla tjatar om Lailas och Niklas dejtande. "du måste ha den där klänningen på bröllopet bla bla bla bla bla bla..." i d i o t e r

anyway; no Knebworth för mig. mama vägrade sova i tält i två nätter för att se på någon hårdrocks festival med fyllon och äckel. hon lyssnade inte ens på den musiken!

näääääähäpp. men det gör jag, och det här är ett once in a lifetime moment. så tack för uppoffringen. jag hade redan anmält mig frivilligt till att betala biljetten med min sommarkjobbs lön, men tydligen fanns det inte en chans att jag skulle få bevittna det här historiska ögonblicket. no way.

LESS! vad faan ska jag göra i sommar då?! jobba såklart, men vadfasen. sen då!? ha så kul i Knebworth people..

//andrea 

MWAHHAHHAHAHAHAHA! helt OTROLIGT!

Avenged Sevenfold, Metallica och Bullet For My Valentine (palla skriva förkortningen när man är glad) ska samlas på ett och samma ställe i augusti!

sånnt här HÄNDER inte. Knebworth heter stället av alla namn på hela planeten (ligger i England).

jag har redan diskuterat detta med min mama och hon ska fundera på saken, men hon släpper inte iväg mig själv iaf. och DÄR har vi ett problem. för vart sjutton ska jag hitta någon som gillar dom här banden och som finns i min närhet som jag känner?! hade lika gärna kunnat vara ett dåligt skämt...

finns INGEN som jag känner som gillar alla dom här banden (vad jag vet)

sååååå..... jag . är . körd ! och det innan min mama ens har hunnit bestämma.

u n d e r -freaking- b a r t...

om man trodde på Gud eller liknande så skulle man bett bön varannan sekund för att det skulle ordna sig, men nu... tjaaa... ain't gonna happend

lövely..

varför bara inte hänga ett får framför en utsvulten dinosaurie och sedan bränna upp det framför ögonen på det? 

jadu, varför inte.

//andrea 

4 Words To Choke Upon  

love it

//andrea 

ööööörrrrrkkkk! hammerfalls nya album SÖG! kan man ens kalla det för någon form av rock? nej! den enda låten som var bra var Any Means Necessary, och det var det.

besviken som faan.

//andrea 

yey!

kom precis på att Hammerfalls nya album : No Sacrifice, No Victory släpptes i fredags, tyvärr var jag borta på läger då, men så här ser albumet ut iaf

//andrea 

så trött så det går inte att beskriva med ord... var och hjälpte till på ett konfa läger, var vaken till 2 första dagen och 1.30 den andra.

sen så skulle vi käka lunch sista dagen, en äcklig sörja som kärringarna kallade "korvgryta" jag (som inte tål vetemjöl) fick en skål med gult tjockt klägg i som det står "vegetariskt" och "fri från gluten" på.

jag kommer aldrig i hela äckliga världshistorien äta soja korv igen.

hur som helst så tänkte jag : hmm, tänk ändå vad tjock dom har fått den här smörjan. 

och tok hungrig som jag ver efter att ha ätit ingenting till frukost, så tog jag MER! varför vet jag inte...

sätter mig på bussen 1.5 h senare för att åka hem. halvvägs genom bussresan (dvs. 1.5h senare igen, eller 3h efter lunch) så börjar jag må illa. kollar på klockan och inser att den perfekta tiden för glutenpåverkan borde vara nu... kollar på vägen en stund utifall att det är åksjuka, som  jag för övrigt inte lider av.

hjälper inte. och efter en stund är jag tvungen att be min kompis resa på sig så att jag kan springa till busstoan (!) och spy. NOT nice.

fanns ingen lampa och toahelvetet var fryst. spydde tills att jag kände gallan komma upp. och stackars er kräsmagade människor som läser det här, men det är min blogg, så finn er i det.

en ledare knackar på dörren när min sista spyattack dött ut. han säger att vi är framme nu. jag hade alltså stått där inne i 30 min. HÄRLIGT (fjortissmiley) :D

med andra ord, inte en chans -så länge kossor inte får vingar- att jag kommer följa med på den där skiten igen.

tänkte bara dela med mig utav min traumatiska upplevelse. OCH det var fuktigt och kvavt i luften också på bussen, den ni! tack vare alla äcklige fjortisar som flåsade ut sin koldioxid på alla.

vi hörs!

//andrea  

varför finns något så korkat som känslor, när allt dom ger är ont?

tårarna rinner utan stopp och- just det- känslorna dödar mig.

en värld utan känslor skulle vara en bra värld just nu. en lika bra värld som den utan krig.

hur dödar man känslor utan att supa sig full, ta droger och liknande? svara mig på det här, för det skulle underlätta så förjäva mycket.

när känslorna hugger sin machete genom hjärtat gång på gång, när dom sakta tar över dig och gör dig till ett känslovrak, vad gör man? och hur gör man?

hur stoppar man överfyllda ögon från att tömmas och förstöra maskaran, från att blöta ner din tröja, jacka och kudde?

ett sista uns av hopp dränktes med ord, ord som inte ska ta så hårt, ord som man redan visste om skulle komma, som man förberett sig på så länge, men som ändå krossar dig.

finns en känslo revolver? och i så fall, vart kan man köpa den? 

"Lycka" skrev du. lycka är ett flyktigt begrepp som visar på hur det var tidigare. om det var lika bra innan som nu är du lycklig, om det var illa innan och bra sen är du ännu lyckligare. om det var bra innan och sämre sen, då är du inte lycklig.

äckeldjup idag igen. det suger. satt och tittade ut genom ett fönster och bara gick igenom tankar i huvudet, runt runt runt gick dom. det som är jobbigt är att dom inte tar slut, dom fortsätter och byggs ut.

om jag ska kunna likna dom med något så är det en tumör. så fort den fått fäste så sprider den sig, avtar nån gång och sedan ökar för att ta över dig och kväva dig helt.

det slutade för någon månad sen, men nu är dom tillbaka och..äsch skit i det, jag vet inte hur jag ska avsluta meningen utan att det blir psykat.

tankarna är för stora för att få ord och för många för att få plats. allt jag vet är att det gör ont.