nej, nej. sverige kommer inte (!) skämma ut sig i ESC. nej nej.

men den STORA frågan är varför jag tittar på den där skiten fortfarande. tradition möjligtvis. lika motvilligt stretar man på med det där jädra sopprogrammet som skolan. tradition det också.

hon är säääkert en jätteduktig opera sångerska, men fy för det där numret.

hon ser ut som om hon fått för många botoxinjektioner, och har tappat rörelseförmågan i hela ansiktet.

krampaktigt ler hon mot kameran och höjer det ena ögonbrynet i en smörande gest för det svenska folket.

"rösta på mig" säger den. "rösta på mig för att ingen annan än jag någonsin har framfört något liknande".

och där har ju tanten en poäng, helt klart.

låten når sin pik då dansarna tar upp sina halva glasstrutar och sätter dom framför ena ögat. glasstruten hålls uppochner, lite snitsigt sådär. samtidigt lyfter dom upp den glasspräckande tanten, och hon tar ett djupt andetag och laddar för det stora avslutet. hon ska spräcka 9 miljoner trumhinnor med bara rösten. sverige sitter i soffan och håller tummarna, ska hon lyckas?

jomenvisst gör hon det, 9 miljoner öron i sverige blöder. sjukhusen var fulla idag med folk som hade blödarsjukan.

fredrik kempe hade noga kalkylerat på vilken ton det var hon skulle ta för att få en bit av trumhinnan att åka in till hjärnan och påverka vårt minne. 

det galna numret förvandlades plötsligt till sveriges favorit, och en röstning senare sitter tanten påväg till Moskva.

det är så fint när man tänker på alla förberedelser dom gjort för att komma dit dom är, ja, idag. 

så fint att man vill slita av sitt hår från huvudet och kväva första bästa person med det. sååå fint!

nu återstår det bara för Mr. kempe att ta reda på om Ryssarna har samma tjocklek på sin trumhinna. lär bli spännande!

//andrea