okey, inget mer emoande (?)

Allt ordnar sig, bara man ger det lite tid och kärlek... och eventuell disney.

Ny klass, ny linje och nytt leende. Nya bekantskaper och en ny värld jag glömt fanns pga min gamla klass: bitchvärlden.

Men den världen måste också få finnas, right?

Nä, så här mycket har jag inte lett på länge, och för några dagar sedan hade jag en "uppenbarelse".

Jag blev av absolut ingen anledning överlycklig när jag höll på att teckna. Känslan går inte riktigt att beskriva, men i några sekunder kändes allt bara så rätt!

Helt fantastiskt.. shiet..

OCH (nu kommer några av er bli chockade) jag har kommit över min teckningsfobi! Jag kan äntligen uttrycka mig utan att gömma det jag gör! Hur underbart är inte det på en skala!? 13/10 toasts

Så mycket förändring att jag nästan blir tokig.

Mitt invanda mönster har en tendens till att aldrig bli riktigt invant nuförtiden förrän jag gör allt nytt!

Vad är normalt nuförtiden? Vad är ovanligt?

Möjligheterna är oändliga, en miljon dörrar står återigen på glänt

oj, nu blir det här deppblogg nr 1. men bryr jag mig? skulle inte tro det.

Ni vet känslan då man vill något så mycket att man inte vet var man ska ta vägen? 

Man önskar så gärna att det går, att det fixar sig. 

Sen vet ni kanske känslan då det inte går. inte en chans. det är kört. 

Ett beslut - 3års vantrivsel. 

suger inte livet nu så kan jag inte föreställa mig om det kunde bli värre

om jag någonsin funderat, så vet jag det nu; det finns fan ingen gud.