oj, nu blir det här deppblogg nr 1. men bryr jag mig? skulle inte tro det.

Ni vet känslan då man vill något så mycket att man inte vet var man ska ta vägen? 

Man önskar så gärna att det går, att det fixar sig. 

Sen vet ni kanske känslan då det inte går. inte en chans. det är kört. 

Ett beslut - 3års vantrivsel. 

suger inte livet nu så kan jag inte föreställa mig om det kunde bli värre

om jag någonsin funderat, så vet jag det nu; det finns fan ingen gud.