kastade idag det som skulle kunna ses som de sista ledtrådarna till att jag gått på naturprogrammet. det var sjukt skönt. identifierar mig varken med personerna som jag gick i samma klass med och ej heller det de läste.

medan jag bläddrade igenom böckerna var det nästan mer kludd än arbete. nu ljög jag. fan vad jag kämpade. men min hjärna la av. jag vill tänka fritt och självständigt, inte bara lägga på minnet det andra kommit på genom åren.

i mina böcker fanns bla ninja-grisar, elefanter (typiskt fysik-kludd), karikatyrer, deprimerade mongon och diverse lolz.

i

jag hittade också några uppsatser från ettan som jag läste igenom. det lät inte som mig! det var SÅ mycket mer poetiskt! (efter-berömmer mig själv much?) nej men allvarligt. jag önskar att jag fortfarande skrev så.. usch. det var det enda jag behöll.

nu är det rent bakom min dörr och i mitt huvud igen. feels awesome.

avslutar med ett av många citat av min mormor:

"om inte arslet ditt satt fast skulle du väl tappa bort det också!"

puss på min mormor. det poetiska språket finns i familjen