idag vaknade jag med en udda tanke i huvudet som fick mig att tänka på en mycket flottig, baguettälskande - juste - fransos:

livet är påhittat

mycket deprimerande. hade inte ens hunnit ta fram mobilen för att se om jag var oönskad eller älskad idag (för er som undrar var jag oälskad, en fin mix). mycket underligt. har också för mig att jag hade en dålig låt på hjärnan i mitt uppvakningsögonblick från den matrixdimension som jag skulle skratta mig död åt om det var den verkliga. allvarligt. om drömmen är den riktiga världen är mitt liv helt uppfuckat. men klart mer spännande. blev t.ex huggen i armen av en Breiviks-kille häromnatten och var nära på att dö (i drömmen ofc) men när jag skulle återberätta händelsen för mina drömkompisar så brydde de sig inte. det oälskade temat återkommer.

kanske är det som bella säger: "jag lyssnar bara på 50% av det du säger. det är en win-win situation. du får prata och jag slipper lyssna"

spännande hur det tänket återkommer bland mina drömkaraktärer...

men det som jag skulle skriva då.. gaah. koncentrationssvårigheter? iaf. dagens första känsla var väldigt udda då jag var med så pass fantastiskt underbara människor igår. fo shizzle ma nizzle. i blå, prasslande helkroppsliga plastkondomer till regnkläder satt vi och kollade på ett gigant MINDFUCK till film. UTOMHUS. i loved it. men jag vägrar diskutera nått av filmen med någon. huvudvärk är det enda jag tycker behöver sägas.

det huvudsakliga blev kort tack vare dravlet tidigare..

jag älskar små röda bilar och rihanna

och er