Att jag drömmer halvt psykade saker är ju inte ovanligt. Med klassiker såsom "hetroresa" (som btw kollades upp; fanns inte) eller att få huvudet avslitet av velociraptorer medan ens vänner gömmer sig under stenar så har jag vant mig vid det mesta. Inatt var inget undantag:

Jag vaknade (sov egentligen, men ah, du vet) och gick till bussen som skulle gå 9:15 för att ta mig till jobbet. Väl där kommer jag på att jag glömt locktången hemma. *kollar på mitt armbandsur* (vem säger så?) och jag är en kvart tidig. Great! Jag kanske hinner hem och hämta den! Vänder mig om och börjar småspringa hem när bussen bara åker förbi mig. *tyst svordom* Som tur var stannade en bil från 70-talet framför mig som erbjöd mig lift hem för att hämta loktången (prioriteringar är allt!). Bilen var ingen vanlig bil, det var en mjölkbudsbil fylld med miniatyr-wookies från Star Wars och de var dessutom övernaturliga, hemliga och typ värsta miraklet. I min dröm fick nämnligen alla mjölkflaskor på verandan varje morgon, men ingen visste var de kom ifrån och man var nöjd så. Men nu när jag sett dessa väsen, eftersom jag var uppe så omänskligt tidigt på morgonen, så kunde de alltså erbjuda mig skjuts hem.

Så fort jag kom hem blev det en snabb blick på klockan som visade 13:15 eftersom dvärg-wookiesarna ville ta mig på sight-seeing i mitt eget område där vi tittade på lite hus osv osv. 4h sen alltså. Ringer chefen för att berätta om sight-seeingens effekter på tiden men hamnar hos stallägaren som säger att hästen mår bra och mitt i allt fantastiskt kaos vaknar jag.

Åh herrejösses, tack för det!

Drömmens fabel:

-locktång väger tyngre än jobb, ansvar och livet.

-Sight-seeing med övernaturliga mjölk-mini-wookies kan dra ut på tiden.

Här är btw min häst.

Han är fin. Lev med det.

Mediciner är ju otroliga. På mindre än en vecka försvann det 1,5kg av mig från planeten. Vart hamnade det? Ingen vet. Skumt.

Jag suger på att bowla. punkt. När man tappar klotet i golvet innan man hinner kasta iväg det - bakåt dessutom - så är man på en skala 1-5 omkring -3 och susar runt i 180km/h baklänges. Att människor kan bli superstarka eller supernågonting pga ren panik + adrenalin har man ju hört talas om. Men att jag, via denna häxblandning av olika signaler i hjärnan, kunde vinna 30min gratis bowling är ett mirakel. En till och jag skriver in mig i den kyrka som hittar mig först. Mormonkyrkan sa du? Ajemen! Men när snubben på discobowlingen säger att den som får en strike med en framslumpad röd kägla längst fram får 30min spel gratis och det vips, hux flux, abra, kadabra, alakazam och pikachu står en röd kägla på min bana finns det inget annat att göra än att panika. "Ångest, ångest! Måtte mikrofångubben inte hinna se att det står en illröd kägla där!" Sprang fram mot banan med klotet i högsta hugg för att han inte skulle hinna säga "Andrea har chans på 30min". Men förgäves. Hävde iväg 15kg ren sten med mörker framför ögonen, niagrafallsvett i händerna och dubsteppuls i hjärtat. Klotet släpper taget om fingrarna, vill separera från mig. Gladeligen går jag med på det, vårt förhållande var aldrig bra till att börja med. Hör någon nämna mitt namn. Människan som förkroppsligar Petters "Mikrofånkåt" har fått syn på mig. Allt går i slowmotion, livet passerar revy och jag ser vart jag tappade mina hörlurar till mobilen för några veckor sedan - damn you Max!

Strike

Min största seger i livet. Hur det gick till kommer jag aldrig få veta, men jag misstänker att någon gick dit och sparkade på käglorna för att mitt klot stannade halvvägs eller något.

Jag kom fortfarande jättesist med ca 50p från den som var näst sist, men jag fick godis i tröstpris då röda faran dök upp igen. Klart värt. Godis är gott. Att vara smal är överskattat. Nom

Badrummet uppe ser ut som en mordplats. Någon har skurit av någon annan en halspulsåder och blodet i handfatet målar upp en historia mellan de små bäckarna av röd, trögflytande vätska. Hjärnan skriker efter vila: "ge dig nu då för i helvete!" och skickar några soldater till ett blodkärl i näsan som blivit trakasserad ett antal gånger tidigare och statuerar ett exempel genom att få den att explodera. Det hjärnan tänkte skulle blivit en grym varning till resten av människan som sovit för lite, brytt sig i minimum och skiter i allt blir istället ett totalt antiklimax. Den där homo sapiens har sett detta skådespel för många gånger tidigare och gör som den alltid har gjort och struntar fullkomligt i det egentliga kaos som utbrutit kl02 en söndagmorgon. 

Jag kom för att tvätta bort sminket, och det ska jag göra, med eller utan 2l blod i ansiktet, på sminkborttagningspadden och på mina händer. Skam den som ger sig.

Med sminket utbytt mot blod i hela ansiktet är jag nöjd. Gör min "stoppa blodet ur näsan"-rutin som fungerat som tradition sedan lågstadiet när "jag är tillfreds" byttes ut mot "jag måste prestera" och fröken tillslut fick frispel oh flippade på mina schemalagda blodkärlssammanbrott och tog 15min av sin tid till att visa hur man klämmer om näsbenet riktigt jävligt så att blodet inte ens vågar komma fram. Perfekt.

När jag blir trött så blir jag trött, men när jag blir utmattad blir jag inte trött, jag går då tydligen sönder. Blodkärl, immunförsvar och ökenhus sprängs, försvinner och etablerar sig. Men kan jag göra allt jag vill, och däremellan; allt jag kan, så får hjärnan skicka alla lönnmördare till alla blodkärl den kan hitta. Mitt lag vann trots allt varsina medaljer idag.

Utklassning.

När bara skissen tar ca 2h vet man att man har något på gång. Synd bara för Sömnen att hen får jobba det sena nattskiftet då Inspirationen av någon anledning bara kan jobba tidigt nattskift. Antingen måste jag anställa högre utbildad samt mer punktlig Inspiration 2.0 eller så måste vi se över den arbetsbeskrivning min hjärna arbetat ut för den..

Nu är det ju såhär att min Rammsteintröja är spårlöst borta! Såg deras "best of" turné i Globen 17:e feb i år och nu är min ovärderliga t-shirt storlek FUCKING FABULOUS försvunnen!! Platserna jag varit på i höst där den kan ha försvunnit är få. När tvånget på skola försvann iom studenten kunde jag inte hitta igen den där Anledningen som skulle ta mig utanför dörren som hen lovat. Mitt rum må se ut som om någon desperat letat efter Waldo men det är ett kaos som i mitt huvud är i full ordning och där är den inte. Alla garderober inkl brors är genomsökta precis som tvättstugan men icke. Förbaskat! 

Tog upp detta vid en trevlig fika som slog över till upplysningsmöte. Fick höra att det var omöjligt att jag tagit av mig den hos någon annan och att den teorin var klart utesluten. Försökte säga att det visst kunde vara möjligt men eftersom det var veckans sanning blev det en kämpig tystnad. Inte nog med att jag är tröjlös, jag är förevigt singel också. Tack

Linnsan är hemma igen och pajade på 5min mina 5 rekordveckor utan choklad. U2's låt "with or without you" handlade inte om en person som hen inte kunde "leva varken med eller utan" den handlade om choklad. Nu vet ni.

Anar att den nya orkanen som ska svepa över USAs östkust kommer från alla minoriteter, studenter, HBTQ-personer, kvinnor samt medel-/låginkomsttagare som pustade ut när Obama vann i tisdags. Grattis till mänskligheten! 

Mitt oktober kom, såg och drog innan jag ens hann få reda på att det tänkte komma på besök. När jag bara tänker lite lätt med den delen av hjärnan som bl a brukar säga åt mig att öppna kylskåpet utan egentlig anledning så låg jag i dvala under hela månaden, tillsynes inkapabel till att ens flytta mig mellan datorn och sängen pga andnöd. Men när jag funderar med den delen av hjärnan som lyckats hålla mig vid liv i drygt 19 år så verkar jag ju ändå ha gjort en del!

Bästa, roligaste och bästa Elin kom ju faktiskt förbi Sundsvall igen efter hela 6 Herman Lindkvist-tråkiga veckor. Redan där ser jag att det var en grymt bra månad! Att jag fikat upp mina sista pengar med Anna och Alice var värt varenda lånad krona från mamma, till och med de jag snodde från burken med parkeringspengar! värt det

Sen försvann ju ca 1½ vecka till träningsvärken från helvetets innersta kretsar - friskis och svettis. Att den otränade, lönntjockisen, som vräkte dammråttefamiljen som levde på hennes träningsbyxor kvällen innan slakten, skulle försöka sig på att hålla samma tempo som terminatorkvinnorna med kroppar som antagligen kommer leva vidare tills solen får Tellus-cravings och äter upp oss var ett större skämt än att Silvia inte skulle ha opererat sin 30cm-i-diameters-mun. Men som ni alla förstår blev jag asfit efter det träningspasset och har precis lärt mig spela Für Elise på mina magrutor som hälsar att vi kommer även kommer att öppna en puckelpist på mina superheta abs nu i december. Klart värt att inte ens kunna böja armen utan be om att bli skonad av en högre makt.

Urk! Sorgeinlägg imorgon om min försvunna Rammsteintröja!

Ibland kan det vara lite halvjobbigt att vara med i ett krig en inte kan vinna. Ett evighetskrig. Jag menar, till och med Sagan om Ringen tog ju slut när ingredienserna till orcerna började sina. Men ett evighetskrig har ju liksom inte någon gräns. Det var nog tur att det blev krig när en var 5år och en evighet var det ungefärliga avståndet mellan måndagen och lördagsgodiset. Samtidigt var världens bästa människa den som hämtade tumvanten du glömt inne på dagis "jag lovar! Du är bäst i hela vida vääärlden" och killar var de enda en kunde tävla mot i armbrytning om inte motståndaren skulle börja gråta helt okontrollerat och ropa på fröken att en varit dum. 

Det hela är som spiderman 3 (alla här har sett spiderman. ELLER HUR?) när en aliensubstans bit för bit täcker honom (le man of spiders, ja) och gör honom mindre löjlig. Men nu får en (jag ska börja med "en" istf "man" för att jag är en hipsterfeminist som har för mycket energi kvar efter att jag sminkat mig) inte ens vara så pass cool att en passar på filmduken, utan gömmer sig hellre hemma medan en har fullt kärnvapenkrig mot sig själv. 

"Kan i extremt sällsynta fall orsaka död" Jag älskar dig också. puss.

Fika med Martinius Hassan Block, medvetet okänd mängd grädde och utbyte av tankar kring livet.

"Han förtjänade stryk"

"Ok. Men förresten, vad ville du plugga vidare till?"

"Fredsförmedlare"

"Coolt"

Rebecca kommer hem! JA! Hennes julklapp är redan färdig: the simsspelen jag lånade för 2 år sedan. Jag tror att hon kommer bli jätteglad! 

Mera mera!