Mitt oktober kom, såg och drog innan jag ens hann få reda på att det tänkte komma på besök. När jag bara tänker lite lätt med den delen av hjärnan som bl a brukar säga åt mig att öppna kylskåpet utan egentlig anledning så låg jag i dvala under hela månaden, tillsynes inkapabel till att ens flytta mig mellan datorn och sängen pga andnöd. Men när jag funderar med den delen av hjärnan som lyckats hålla mig vid liv i drygt 19 år så verkar jag ju ändå ha gjort en del!

Bästa, roligaste och bästa Elin kom ju faktiskt förbi Sundsvall igen efter hela 6 Herman Lindkvist-tråkiga veckor. Redan där ser jag att det var en grymt bra månad! Att jag fikat upp mina sista pengar med Anna och Alice var värt varenda lånad krona från mamma, till och med de jag snodde från burken med parkeringspengar! värt det

Sen försvann ju ca 1½ vecka till träningsvärken från helvetets innersta kretsar - friskis och svettis. Att den otränade, lönntjockisen, som vräkte dammråttefamiljen som levde på hennes träningsbyxor kvällen innan slakten, skulle försöka sig på att hålla samma tempo som terminatorkvinnorna med kroppar som antagligen kommer leva vidare tills solen får Tellus-cravings och äter upp oss var ett större skämt än att Silvia inte skulle ha opererat sin 30cm-i-diameters-mun. Men som ni alla förstår blev jag asfit efter det träningspasset och har precis lärt mig spela Für Elise på mina magrutor som hälsar att vi kommer även kommer att öppna en puckelpist på mina superheta abs nu i december. Klart värt att inte ens kunna böja armen utan be om att bli skonad av en högre makt.

Urk! Sorgeinlägg imorgon om min försvunna Rammsteintröja!