En dag som var bra tills att den skulle ta slut. Vill kräkas. Utöver de traditionella hjärtkramperna som brukar infinna sig runt den här tiden på kvällen har nu skada på lånad hästtransport tillkommit på x antal tusenlappar efter att min häst kröp under bommen och fick panik i söndags. Orkar inte mer. Grishäst. Att sälja hästen dyker upp som ett alternativ i huvudet samtidigt som separationsångesten och identitetsfrågorna; vem blir jag utan häst? Året utan Kyljan var det plattaste året i mitt liv. Efter att ha varit hästtjej sen jag visste att saken jag stirrade på var ett djur och inte en dinosaurie så är det svårt att bli något annat. Ångest + arvedel.

Skuldkänslorna över att jag borde virat grimskaftet ett varv till kring bommen så att han verkligen inte kunnat röra sig är brutala och snart kommer jag gå ner med mer än hälften i arbetstid för att plugga. Vad hände nu? Är det inte nu jag bara ska casha in pengar och uppdatera min instagram med nya "look of the day" bilder varje dag? Istället sitter jag på studiekostnader, hästkostnader och nu transportskador. lägg av.

Att lyckas somna blir ett stort uppdrag. Kanske omöjligt. Fan. 

Rotar bland gamla saker en stund.

Helt slut i kropp och sinne på både gott och ont.

Har tillslut kommit igång med gymmandet i det eviga sökandet efter abs. Tjejer med riktiga magrutor; kan det bli snyggare?! (nej är svaret) Det är inte bara för att man blir mer fit som jag tänker promota gymmet till alla vänner, ovänner, tjejer, killar, tanspersoner, queer-personer, lampor, bilar, godis och grus som jag träffar, nej, det är för att självkänslan på något magiskt sett stiger i takt med stegen framåt på löpbandet. Helt otroligt! Men då självproducerade endorfiner är den enda drog jag någonsin kommer ta så är det inte så pjåkigt! Mera! 

Ett tips till alla som vill försöka börja träna/äta bättre; ställ in löpbandet på en cheeseburgares kcal (ca255) så kommer det gå snabbare än snabbt att bli av med det suget.

Det var min "sköna" trötthet, min osköna hör ihop med att jag hade stängning på jobbet idag till kl 22 och att jag har öppning imorgon kl 8.45 Mysigt. Not. HJÄLP

I ren desperation efter en lösning hävde jag i mig en stor mjukglass med grejs på. kul. då var dagens träning ogjord. SMART. *le ger upp*

Jobbar hela helgen också med stängning två av tre (fredag-söndag) dagar. fräscht. 

Önskar mig mer sömn, mer fritid och mer pengar. Kanske jag skulle fötts som en vit (okok jag är kritvit redan), medelålders, lönnfet man med tillhörande kontorsstol och flashig slips så hade jag haft en chans. Blev kort, vit nyfödd kvinna utan kläder, tänder eller slips. Så kan det gå. Satsar på nästa liv istället. 

ÅH HERREGUD! VARFÖR ÅT JAG DEN DÄR JÄVLA GLASSEN?!

Och så blev man 20. Ångestens byte från 1 till 2 och 9ans intetsägande övergång till 0. Sammanfattat; en ålder att frukta, en ålder att bli gammal i, en ålder att glömma. Tonåren är över och som det vandrande OCD-syndrom jag är ska jag göra en lista på vad jag trodde att jag skulle lyckats med men totalt fuckat upp med. Vi börjar!

• Överlevde till 20 - check. Men nu vill jag inte mer. helvete, ålder. ÅNGEST
• Perfekta betyg - .. skit också.. nästa
• Häst - check
• Deltidsjobb - check
• Flyttat hemifrån - kan man slippa laga mat själv så gör man det!
• Pluggar till tandläkare - donkenjobb. Close enough
• Partner - Jag lyssnar ihärdigt på Newkids "Jag gråter bara i regnet". Det måste räknas. Check.
• En hund som heter Helmut - En dag om 10 år, Helmut, en dag om 10 år.
• Kunna prata hyfsad finska - men stäm mig då! NEJ

Det här var ingen bra idé.

Som tur var har jag fantastiska vänner som firade in mitt personliga ragnarök med sån positivitet att jag nästan blev lurad att 20 var en bra siffra! Åh otroliga lördag. Kom tillbaka så jag kan rätta till lite grejer innan jag får minnas dig som perfekt.

Allvarligt. Ni som var med; tack. Verkligen, från djupet av den lilla människa jag är. Om inte för er hade jag nog gått in i en livslång tonårsnatt utan den morgon jag får vakna till varje dag. Jag har alltid varit avundsjuk på de som är sig själva och står upp för det och tack vare er kanske jag är påväg dit jag också! Med lite tur kommer jag fram lagomt till kaffet. 

Kramar