En dag som var bra tills att den skulle ta slut. Vill kräkas. Utöver de traditionella hjärtkramperna som brukar infinna sig runt den här tiden på kvällen har nu skada på lånad hästtransport tillkommit på x antal tusenlappar efter att min häst kröp under bommen och fick panik i söndags. Orkar inte mer. Grishäst. Att sälja hästen dyker upp som ett alternativ i huvudet samtidigt som separationsångesten och identitetsfrågorna; vem blir jag utan häst? Året utan Kyljan var det plattaste året i mitt liv. Efter att ha varit hästtjej sen jag visste att saken jag stirrade på var ett djur och inte en dinosaurie så är det svårt att bli något annat. Ångest + arvedel.

Skuldkänslorna över att jag borde virat grimskaftet ett varv till kring bommen så att han verkligen inte kunnat röra sig är brutala och snart kommer jag gå ner med mer än hälften i arbetstid för att plugga. Vad hände nu? Är det inte nu jag bara ska casha in pengar och uppdatera min instagram med nya "look of the day" bilder varje dag? Istället sitter jag på studiekostnader, hästkostnader och nu transportskador. lägg av.

Att lyckas somna blir ett stort uppdrag. Kanske omöjligt. Fan. 

Rotar bland gamla saker en stund.