at my weakest moments I die. helst när det är mörkt och äckligt ute.

fuck världen. godnatt <3

jag har insett en mycket viktig sak om mig själv! jag är otroligt egoistisk! på utsidan ger jag bort saker (och mycket ofta inombords också) men ibland inombords väcks det onda bajsbruna egomonstret och gäspar med en så äcklig andedräkt att till och med jag har upptäckt monsterhelvetet nu!

Att någon tar saker rör mig inte i ryggen.om det inte är något som symboliserar något starkt för mig och som någon annan bara tar lätt på, då vaknar det fula djuret. eller som idag. när någon bara hoppar in och tar folk!

Det där lät inte klokt.. som att någon skulle hoppa ur en bil i farten (haha fart..) och ta med sig alla mina vänner..

nämen om jag har lyckats skaffa mig en grupp med vänner, och någon annan bara hoppar in som innte har där att göra! this makes no sense och era (eller ingens, med tanke på den här bloggens läsarantal ahhahahahaha) huvuden dog nog och ni kom säkert på att ni hade ett liv nu och stängde ner sidan.

men vad fan. jag har varken orken eller (önsketänkande) tiden att göra en freakin djupdykning i det här ämnet. mina lungor sprängs ändå bara av trycket och det gör ont i mina stackars öron. så ni (ingen) får bara lite stoft. jag behåller de bra och starka grejerna. sry, no party today!

och nu har jag tryckt på en knapp som raderar text allt eftersom man skriver bakom. mys

jag måste hitta en tillräckligt tät kudde till bajsmonstret så att han kan dö.
och ja, det är en han. för jag är en uttråkad feminist.

sov bitterfitta, sov

haha wtf? jag satt precis och läste igenom min oh så vackra (hysteriskt hånskratt) blogg. gawd jag suger att komma på saker att skriva om! men ta mig satan, jag skrattade åt mig själv! Likt ett självgott blockmongo log jag åt mina krussiduller, mina knepiga ord och åt mina dyslektiska felstavningar.

men som jag sagt tidigare; hurra för alla jävla kioskmongon och idioter! för jag är fan en av dom! och jäklar vad jag tyckte att jag var bra där en stund! ranelid-style! - men såklart så vägrar alla stolta fanskap att erkänna att dom sitter som fastlimmade i röven framför let's dance varje fredag, så sure. låtsas som att namnet är er obekant.

Håhå, och jag har piercat snoken, luktorganet, nosen, näsan eller den feta jäkla köttklumpen med hål i mitt i ansiktet (ow gawd varför placerade du något så oestetiskt just mitt i ansiktet? but then again; människan är till för att mobbas..).

I haz tha septum! och ett leg som täcker krogen. haha! the world is mine (står på ett stort berg med blixtar och annat som skrämmer skiten ur en fegis som mig i bakgrunden)

Nöjd som ett as också! haha! det ni! tjejen som inte vågar ta blodprov utan att sjuksköterskan - med kläder som ska dölja alla hängande saker - börjar kolla snett på 18 åringen som gråter, har nu fått en nål igenom människans egenodlade fläskkotlett. success!! or wait a minute...

äsch fuck it.. lika värdelöst inlägg som alltid. men för att inte ha bloggat sen i augusti förra året så hade det kunnat varit värre.

men huvudsaken är att inga DAGENS äckliga OUTFIT finns med! HURRAAA

Believe you are special, stay mediocre!

håhå. hur kommer det sig att de enda gånger man vill skriva i den här bloggen är närman är låg? och då menar jag inte diabeteslåg. *publiken som inte existerar skrattar nervöst åt det dåliga skämtet*

nämen allvarligt (om det nu går?) det vore ju allt bra om alla bara förstod utan att man behöver skrika "BRY DIG OM MIG! jag har en skitdag!" men det gör man ju inte. hur ska man kunna göra det? fast nu skriker jag ju i en blogg som ingen läser och gnatar det just åt DITT håll. så jag antar att jag är dubbeltydig vad gäller mitt skrikande. 

hatar att blogga. ännu en dubbelsak. 

men det ger lite ro i att bara skriva ner och ordna upp saker i mitt huvud. för allt-som-oftast vet jag inte var jag ska ta vägen, och då blir det innåt.

och eftersom ett långt svar på frågan "hur är det?" är så jävla drygt och eftersom jag vet att ingen jävel ändå fattar (för ja, jag är i den egoistiskt korkade bubblan som gör att jag fortfarande lallar runt och tror det ibland) så är det mycket lättare att bara säga "det är lugnt". 

Där har vi en stor punkt i varför jag hellre har killkompisar än tjejkompisar. dom frågar inte och de är i princip blinda för nyss nämna saker. 

men ibland behöver jag någon som förstår utan att jag behöver sitta och andas dåligt luft rakt i deras ansikten. typ som nu. 

nej, jag ville inte följa med till det där jäkla himlabadet idag. och jag ville helst inte förklara varför. dock hade ni fått en bättre förståelse för varför jag drog ihop mig till en boll om någon bara hade frågat, eller visat någon form av omtanke. 

eller som nu när luften jag andas verkar vilja tynga ner mina lungor till tårna och lampan ovanför mitt huvud bara lyser upp allt jag mår dåligt av. 

men jag är lika jäkla unik som alla andra - och inte gnäller dom.

tack alla ni som inte gnäller som jag, annars hade vi inte haft mycket till värld utan alla "det är lugnt" eller "nej, jag mår bra" med ett fint ordnat leende med glada ögon som snabbt övergår till själens rätta inre så fort ingen ser.

tack.  

Ingen promote åt den här skitbloggen. Varför ska jag skriva på min bdb - eller vart fan det nu än är - vad min blogg heter osv för uppmärksamhet? men samtidigt, jag skulle inte skriva om mitt liv så öppet om det inte var uppmärksamhet jag sökte. 

äsch fuck this. jag skriver ändå så pass sällan att det inte är någon som läser. och den där "jag skriver för min egen skull" är bullshiet. klagodag idag hej!

oj... det kom precis upp en anorexia människa på rampljuset grejen. THE place to be. eller? "3 dagar utan mat I feel great!" haha, om jag hade gått utan mat i 3 dagar hade jag ätit min mamma.

har jag glömt att berätta att jag är lättdistraherad? iaf. det är jag. 

vad var det jag skulle skriva om från början? takarna är för länge sedan borta. tror inte att dom var så trevliga ändå. lika bra att inte göra ett försök till att komma ihåg dom. 

vilken färg har själen?

okey, inget mer emoande (?)

Allt ordnar sig, bara man ger det lite tid och kärlek... och eventuell disney.

Ny klass, ny linje och nytt leende. Nya bekantskaper och en ny värld jag glömt fanns pga min gamla klass: bitchvärlden.

Men den världen måste också få finnas, right?

Nä, så här mycket har jag inte lett på länge, och för några dagar sedan hade jag en "uppenbarelse".

Jag blev av absolut ingen anledning överlycklig när jag höll på att teckna. Känslan går inte riktigt att beskriva, men i några sekunder kändes allt bara så rätt!

Helt fantastiskt.. shiet..

OCH (nu kommer några av er bli chockade) jag har kommit över min teckningsfobi! Jag kan äntligen uttrycka mig utan att gömma det jag gör! Hur underbart är inte det på en skala!? 13/10 toasts

Så mycket förändring att jag nästan blir tokig.

Mitt invanda mönster har en tendens till att aldrig bli riktigt invant nuförtiden förrän jag gör allt nytt!

Vad är normalt nuförtiden? Vad är ovanligt?

Möjligheterna är oändliga, en miljon dörrar står återigen på glänt

oj, nu blir det här deppblogg nr 1. men bryr jag mig? skulle inte tro det.

Ni vet känslan då man vill något så mycket att man inte vet var man ska ta vägen? 

Man önskar så gärna att det går, att det fixar sig. 

Sen vet ni kanske känslan då det inte går. inte en chans. det är kört. 

Ett beslut - 3års vantrivsel. 

suger inte livet nu så kan jag inte föreställa mig om det kunde bli värre

om jag någonsin funderat, så vet jag det nu; det finns fan ingen gud. 

kärlek är upp-fuckat. 

nån som säger emot? nä, trodde väl inte det