hjälp, var ska jag börja...?

det har hänt så mkt på senaste tiden att man blir yr i skallen (men som tur är så ska jag inte överbelasta er hjärna med allt jag varit med om, bara lite)

var på gatufesten men det var amy diamond som spelade så då sket vi (emma & co)  i det och gick runt och träffade emma (en annan från lågstadiet som flyttade till stockholm) var jätte trevlig :)

träffade sen några från min klass och pratade en stund, vräkte i mej 2(!) sockervaddar, men dom var ju sååååå extremt goda!

amanda och emma åkte nån simulator och var jätte glada när dom kom ut, så det måste ha varit roligt .

var också iväg och fikade med "gruppen" på coffeehouse (reklam i know...)

jag provade på en "caffe mocca" som var asgod! det var som typ chokladsås i botten. nam nam

vi planerade då inför hela sommaren och jag kom fram till att dom dagar som jag gjorde något (vilket var ovanligt) så var alla andra lediga från sina grejjer.. jag måste ju ha en spec plats i Gud´s hjärta ....*host*

emma och jag satt och pratade i telefonen i går natt i typ 2-2.5h...jätte skönt faktiskt att få prata ur mej.

ni andra som vet vem jag är kanske tänker "vaddå?? du pratar ju tamej faan jämt! hur hemskt måste det inte ha varit då för stackars emma som måste lyssna på en hel jäkla VÅG av dravvel???" men faktiskt så verkade emma inte ha något emot det, och det är en av många anledningar till varför hon är en av mina allra närmaste vänner. <3

jag ska btw åka till gotland på onsdag, något som jag fick reda på IGÅR (!) så jag hade tänkt att följa med hannah till stugan hennes men DET gick ju inte..nej nej, istället så ska jag och hela min familj CYKLA runt HELA gotland...fast egentligen så är ju det ganska bra... tänk på vilka ben-muskler jag kommer få, och sen så kommer jag att simma, springa och cykla snabbast i hela världen!! mohahahaha!!!!!! uhm...sorry för det där...

kommer iaf att sakna alla jag bryr mej om väldigt mycket...trist att vara en hel vecka ifrån er...

hoppas ni har det bra medans jag är där, bland kalksten och viltvandrande får och hedningar...

//andrea <3<3

jadu, igår var jag på stan och köpte en asssss snygg tröja på carlings :)

den var vit med mönster på om ni orkar lyssna på sånt dravel :P

sen så är det en annan sak jag har tänkt på ganska länge nu... alltså missförstå mej inte, så lyssna noga på en första biten : jag är INTE tjock.

men jag vet att jag inte är direkt i "toppform"...

grejen är att jag-soffpotatisen-tänker gå ut och springa oftare, men när jag beträttde det för lite folks jag kände så reagerade dom som om jag skulle få anorexia eller nått sånt shit...

alltså jag står inte ut med att jag har en "bullig" mage eller att mina lår går ihop, det funkar inte!

ibland kan jag tänka att "jag duger" men andra gånger så gör jag det bara inte, och ni som tänker att jag gör detta pga grupptryck känner ju uppenbarligen inte mej, det här gör jag för min egen skull, för att jag ska trivas med mej själv, inte för att någon idiot har kallat mej tjock, för det har ingen gjort... möjligtvis bella på korvmojjen här omdagen men please, det var inte seriöst, detta är inte fråga om bantning utan om att motionera mera just so you know

och faan vad jag hatar min bror, vill ta tag och strypa honom, står och glor med jumbo ögon på vad jag skriver, faaaaaan vad less jag blir på honom.

han är om möjligt ännu äckligare än vad jag är när jag är på mitt värsta humör.

uppdatering om detta kommer komma.

//andrea

shoobre!

idag var jag, emma och bella på en internationell hopptävling, sååå ballt!

hästarna hoppade 1.40 och jag kunde lekande lätt peka ut dom fina och dom fula hästarna.

så sorry alla hästägare som satt bakom mej &co, men ni blev dissade.

kom även fram till att de norrmänn som fanns där var smala och verkade typ spänstiga, jag vill nog också vara norrmann...

emma förklarade för mej att jag har ett öhmm...teknologiskt? nu kommer jag inte ihåg vad hon sa bara för det....aja, skitsamma ni fattar poängen, ett blabla bla språk, som hon tyckte var udda, och helt plötsligt vände sig bella mot mig också! jag menar please, låt en tjej snacka som hon vill?! ta inte skit om ni två läser det här nu för jag blev inte arg, det var faktiskt ganska kul att höra :P

efter ca 2.5h på tävlingen så blev vi asless på den, för alla hästar gjorde bara samma saker, och visst, alla skulle ju rida samma vägar och så men...äh det var bara trist.

så då stack vi till frasse´s (det här borde jag få pengar för för det är ju nästan reklam)

och jag släppte åpå kontrollbehovet för 10min ch lät emma skjutsa mej på moppen dit.

jag var skit stolt men emma tyckte bara att jag var fjantig som inte skulle låta henne köra...pff*

där tjockade vi på pommesfrites med en jäkla massa kryddor, men inget salt!

fatta, korvmojjen hade inget salt! vart är världen på väg???

emma sa att inga normala människor äter salt på pommesfritesen, men vad är JAG då?

efter en lyckad och fet lunch/middag så drog bella och emma till emma´s mamma och jag stack hem, och nu sitter jag och lodar framför datorn som vanligt....

imorgon ska jag hannah och emma på stan, bra eller dåligt får jag väl reda på då...

vi ses!

//andrea

nu har lilla jag varit borta i en HEL vecka!

jag var faktiskt på ridläger, men örk, kanske någon i sitt stilla sinne anser men nej, det var helt jäkla fantastiskt!

jag red en underbar häst som heter Hrappur (islandshäst)

och allt var totalt x-tremt lyckat!

med undantag av "vissa" vilken/vilka jag inte tänker nämna vid namn för då kommer den /de att mörda mig med en giftig groda (skämt)

hannah ringde btw mig igår, hon hade blivit nertrampad(!) på nofx, så hon blev utburen av vakter( hoppas iaf att de var snygga, men det är ju tyvärr aldrig vakter)

sen gick hon på the Used´s splning istället och ringde MIG!!!!

JAG hörde BERT sjunga i MIN mobil!!

efter denna gudssåg i min mobil, så grinade jag HELA kvällen, de andra på ridlägret försökte ömsom strypa mig i ett desperat försök att få tyst på mig och ömsom krama mig och sa att jagvar söt (?)

allt är underbart for the moment och jag är så ohyggligt lycklig!

antagligen så har det här varit totalt onödigt och fullkomligt skit för er att läsa, men se det som en upplysning : andrea är hemma!

ha det gött!

har ni någonsin haft den där känslan då allting, hela allt, omgivningen, samhället, jorden, bara snurrar neråt i en virvel eller spiral? och allt du kan göra är att följa med den, du bara faller.

just den känslan, dvs då allt virvlar och löses upp, marken som jag trodde var fast, försvann, den känslan fick jag idag.

jag är så jäkla rädd, rädd för vad som kan hända eller för vad som har hänt.

rädd för att jag inte kan påverka på det sättet jag skulle vilja, eller på det sättet jag kanske skulle kunna.

rädd för att jag kan förlora något så otroligt värdefullt, men också för att jag kommer att hålla i det så hårt att det vill dra sig ifrån mig.

varför kan det inte finnas en Livsbok, där all mening och betydelse finns? där alla svar på dina frågor står vackert skrivet och där du kan lyckas förstå.

men nu finns det ingen sådan, och allt jag kan göra är att se på när allt det här bara...händer.

jag vet inte om jag kan skriva så mycket mer än det här, för just nu vet jag inte exakt vad det är jag känner.

jag hoppas bara att det på något sätt ordnar sig, för det kan tyvärr aldrig försvinna helt.

spår i sanden kan svepas bort, men det är dock någon som en gång gjort dem.

//andrea

alltså, jag tror inte att någon föstår hur tråkigt jag har det.

typ alla sommarjobbar, men inte jag!

-jäkla ego-barn, du skulle ju ha kunnat haft det mycket värre än så, du hade ju kunnat suttit inlåst någonstans eller inte haft ens någon som skulle ha kunnat varit med dig! är SÄKERT det ni tänker, dvs om ni inte r så ego som jag för tillfället.

och ja! this is MY moment to be ego, så det så!

för dom senaste två dagarna så har jag inte gjort annat än att loda runt i mitt egna hus, ruttnat och dött om vartannat pga tristess... och jag kan inte ens räkna de alla gånger jag sålt min själ till djävulen bara för att ha haft något att göra, så om era barnbarnsbarn ser mig på gatorna, så vet dom (ni är nog döda då) varför.

jo sure, tänkte jag idag, jag kan ju rida Milla(islandshästen) men nej, hon är uppstallad på Riiby Gård, dit jag ska på ridläger på mån. great! not(iaf inte för ögonblicket)

tänkte ett tag att jag skulle lyckas härda ut fram tills 1:sta ridlägerdagen, och det är ju ganska enkelt när man typ är död... jag känner ingen stress för att hinna med saker då, gör du?

ska btw fira midsommar i stugan med diverse puckon. intressant? oh yes

men hursom helst så kommer jag inte att ha tillgång till dator då, så GRATTIS! alla ni som kommer ha party pga detta, hoppas bara att jag är bjuden.

och STACKARS DEJ! du som av någon anledning faktiskt tycker att denna blogg är intressant.

Nu ska jag...uhm...göra..något?

hoppas att det blir lika intressant som jag räknat med att det ska bli....

/andrea

stress stress och en gnutta till stress så ska du se att grytan får en underbart GRÖN färg....

jodu, det var min dag.

red ponnie-shmoonie milla och insåg snabbt så fort jag vaknade att detta var en illa vald tid att vakna på.

tack vare dessa underbara (?) beslut, så hamnade jag i knipa i princip hela dagen. najs! not.

stressade iväg till stallet där milla fick en snabb genomgång i vart turen skulle bli idag, och sen var det bara att trycka på GPS:en och så gick hon iväg.

åkte snabbt hem för att upptäcka att jag inte hade tid med ngn lunch utan det blev ett baota-hopp in i duschen och sen ut igen, åkte till macken (i klänning!)med moppen och sen in till stan där jag träffade emma.

när jackan skulle av efter turen så råkade BÅDE min klänning och BH hasa ner, illa värre, men jag lyckades bemästra den onda kraft de kallar:rodna, och hissade kvickt upp den utan mer bestyr.

emma hade spenderat hela dagen på sommar jobbet: sjukhuset-där emma förövrigt änker jobba sen, hon har ambitioner den tösen ska ni veta- hon kunde dessvärre inte utge någon smaskig fakta om detta utan höll till sjukhusets strikta koder.

shopping blev det iaf, om så på en så fjuttig nivå som skulle fått Paris Hilton att rulla på marken av skratt.

jag inhandlade : ett stycke tåring och...öhm..inget mer

emma inhandlade : en stycke iPod strumpa och...slut.woho!

men det gjorde inget för jag har så jäkla kul med den där tjejen ändå.

jag höll däremot på att krossa ett parfymställ- dyrt som satan btw- med mina amazing skills *host*.

sedan läste vi om våra stjärntäcken, jag har svårt att tro på sånt shit, men ibland undrar man, för det lät jäkligt likt med vissa saker.

men tillslut blev jag så hungrig så att vi åkte hem.

nu ska jag gå och käka baguetter. 

vi ses!

//andrea  <3

var på ponny Sm igår och såg alla fina ponnisar! (och btw, yes, jag är en häst-geek)

blev helt i extas när 1.45 ponnisar skulle hoppa 1.40

men då gick emma och co iväg för att titta på kaninhoppning (?)

känndes ganska udda med tanke på att vi var på ponny Sm och de gick iväg till kaninerna men okey

sen så måste jag snart börja skrika, jag fattar inte att folk tar på sig sånna stora bördor när de bara är 15 år, jag menar, visst du kan försöka stötta människor eller försöka hålla ihop en grupp av vänner, men man kan inte göra det till en del av sin vardag.

det GÅR inte, det är en omöjlighet utanför ramen av rimligt.

och istället för att prata om såndana saker så håller man det innom sig och hoppas på att det en dag ska lösa sig och att alla ska klara sig själva, men vi människor fungerar inte så...vi kan aldrig klara oss själva, det ligger i vår natur ända sen förhistorisk tid att alltid på något sätt hålla ihop, och för att det ska fungera så måste man dela med sig av sig själv för att kunna vara en grupp.

alla känslor och skuldkänslor man har, ska man inte mota längre in i kroppen där de varje dag blir till en kamp du måste vinna för din egen hälsa.

en dag då du har tryckt in för mycket utan att släppa ut, så kommer din självkänsla att förlora.

allt du kommer ha kvar är då en massa skit, som sakta gör dig till en grå, vandrande massa, fylld med andras ångest och din egen.

Just därför är det så viktigt att du delar med dig av dig själv till de du litar på och berättar om vad som tynger dig, vem vet, dessa människor du delar ditt hjärta med kanske kan hjälpa dig mer än du anar bara du ger dem chansen att försöka.

våga ta steget ut dit du aldrig har varit eller befunnit dig.

detta är min hälsning till den det berör.

//andrea <3